Vila i frid bästa farmor!
Det är med sorg i hjärtat jag måste säga att min kära farmor somnat in för gott i morse,lugnt och stillsamt. Hon blev 89 år,skulle ha fyllt 90 år i januari så hon har fått leva ett långt och innehållsrikt liv iaf. Fast de senaste 10 åren har hon varit sjuk och legat på vårdhem. Så det var med all rätt hon nu äntligen fick somna in,har lidit i så många år av sin demens och varit som ett paket fullpropppad med morfin och annan smärtstillande medicin dygnet runt. Tyckte så synd om henne,är en hemsk sjukdom att inte vara medveten om sin omgivning eller nånting. Önskar inte ens min värsta fiende denna åkomma.
Jag hade väl inte så jätte nära relation med båda mina far -föräldrar (min farfar är död sen 10 år tillbaka). Vet inte varför det blev så,det är ju att man alltid varit så blyg av sig så det blev inte att man "vågade" prata med dom lika mycket som jag gjorde med mina mor föräldrar,fast de bodde nästan grannar med oss när vi bodde i byn så det blev väl automatiskt så. Trist att det ska vara så. Men men så är det. Var nu några år sen sist man hälsade på henne,har känts som lönlöst på nå sätt eftersom hon inte vet om att man är där. Fast ändå hon var ju ändå en människa. Det var också så jobbigt se henne sådär sjuk och hjälplös.
Kommer alltid att minnas henne som den där goa lilla gumman (bondhustru) som lagade världens godaste och egen gjorda svartvinbärs kräm,hennes rabarber saft som hon alltid bjöd oss på till fikat när vi kom och hälsade på. Och alltid med ett leénde på läpparna,kände sig alltid välkommen när man hälsade på dom. Så ska jag komma i håg henne,inte som hon var de senaste åren då hon bara var ett vård paket.
Så i kväll så kommer jag tända ett ljus för farmor. Och så sänder jag en massa kramar till min pappa och alla hans syskon som förlorat sin kära mamma. Må du vila i frid nu kära farmor. Du har det nog bra där uppe i himlen!
Jag hade väl inte så jätte nära relation med båda mina far -föräldrar (min farfar är död sen 10 år tillbaka). Vet inte varför det blev så,det är ju att man alltid varit så blyg av sig så det blev inte att man "vågade" prata med dom lika mycket som jag gjorde med mina mor föräldrar,fast de bodde nästan grannar med oss när vi bodde i byn så det blev väl automatiskt så. Trist att det ska vara så. Men men så är det. Var nu några år sen sist man hälsade på henne,har känts som lönlöst på nå sätt eftersom hon inte vet om att man är där. Fast ändå hon var ju ändå en människa. Det var också så jobbigt se henne sådär sjuk och hjälplös.
Kommer alltid att minnas henne som den där goa lilla gumman (bondhustru) som lagade världens godaste och egen gjorda svartvinbärs kräm,hennes rabarber saft som hon alltid bjöd oss på till fikat när vi kom och hälsade på. Och alltid med ett leénde på läpparna,kände sig alltid välkommen när man hälsade på dom. Så ska jag komma i håg henne,inte som hon var de senaste åren då hon bara var ett vård paket.
Så i kväll så kommer jag tända ett ljus för farmor. Och så sänder jag en massa kramar till min pappa och alla hans syskon som förlorat sin kära mamma. Må du vila i frid nu kära farmor. Du har det nog bra där uppe i himlen!
Tack för all den tid vi haft tillsammans bästa farmor <3
Älskad och saknad!
Kommentarer
Trackback
