Babysång
Sen var jag förbi mitt jobb för att skriva under nåt papper,har inte varit på jobbet på snart ett år,hade förändrats endel där borta kan jag ju säga. Såg himla fräscht och fint ut faktiskt.
Annars då jaa vad händer. Julia är fortfarande snorig,stackars liten. Själv känner jag då inte av nå mer förkylnings symptom ja lite näs täppa that´s it. Jo mina föräldrar har köpt sig ett hus i Kalix inte så långt ifrån där brorsan har sitt hus. Så himla kul det ska bli. Tänk va roligt med ett hus. Vill också ha ett! Men här i Luleå är ju hus priserna groteska så det är ju bara fet glömma tyvärr.
Brukar läsa Sanna Lundells blogg ibland och detta inlägg som hon skrev för en tid sedan är så klockren som den kan bli. Så sant som det är sagt. Tror nästan alla mammor känner precis likadant.
Att komma ut genom dörren
Jag minns en tid då jag tog min väska och gick. Det var det. 1 sekund och jag var utanför dörren. Nu tar samma moment mellan 15 och 20 minuter. Detta kan jag i bland finna oerhört frustrerande. Jag blir tokig på barns ovilja att bryta, de vill liksom vara i sina projekt tills de själva har lust att hitta på något annat. Och just som man äntligen har fått med dem på sitt eget spår, så kan man ge sig fan på att någon måste bajsa, dricka, hämta ett gosedjur som ligger bakom en byrå, äta, eller byta långkalsonger för "de här sticks".
Så när jag lämnar alla hemma och själv går ut genom dörren upplever jag en stund av lyx. Ren lyx. Jag bara tar min väska och går. / Sanna Lundell
Och så avslutar jag med en bild på min lilla solstråle :-)
Puss ♥
